Kapitel 1 – Paulus hälsar Timoteus, uppmanar honom att stå emot främmande läror, tackar Gud för hans oförskyllda nåd, styrker Timoteus till den goda striden.
1. Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och
Kristus Jesus, vårt hopp,

2. hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nåd,
barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår
Herre!

3. Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att
stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna
främmande läror

4. eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som
ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som
kommer till fullbordan i tron.

5. Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett
gott samvete och av en oskrymtad tro.

6. Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg
till fåfängligt tal —

7. människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå
ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan
säkerhet orda om.

8. Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom
lagen bör brukas,

9. och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga
människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för
ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor,
fadermördare och modermördare, för mandråpare,

10. för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro
människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider
mot den sunda läran —

11. detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens
härlighet, varmed jag har blivit betrodd.

12. Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för
att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara
förtroende värd,

13. mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men
barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste,
när jag i min otro handlade så.

14. Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och
kärleken i Kristus Jesus.

15. Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus
Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka
jag är den främste.

16. Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att
Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet,
och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att
tro på honom och så vinna evigt liv.

17. Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden,
vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.

18. Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i
enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du
i kraft av dem strida den goda striden,

19. rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu
visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit
skeppsbrott i tron.

20. Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat
åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare
smäda.

Kapitel 2 – Föreskrifter för gudstjänsten, särskilt i fråga om kvinnornas uppträdande vid denna.
1. Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja,
åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,

2. för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och
stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.

3. Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,

4. som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till
kunskap om sanningen.

5. Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och
människor: en människa, Kristus Jesus,

6. han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock
vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

7. Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och
apostel — det säger jag med sanning, jag ljuger icke — ja,
till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

8. Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det
att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga
händer.

9. Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt,
att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar
och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,

10. utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja
räknas för gudfruktiga.

11. Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt
underordna sig.

12. Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda
såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon
leva i stillhet.

13. Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

14. Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och
förleddes till överträdelse.

15. Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna
frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med
ett tuktigt väsende.

Kapitel 3 – Hurudana församlingsföreståndare och församlingstjänare böra vara. Gudsfruktans hemlighet.
1. Det är ett visst ord, att om någons håg står till en
församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han
åstundar.

2. En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör
vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt
skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa,

3. icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke
stridslysten, fri ifrån penningbegär.

4. Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad,
med all värdighet;

5. ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna
sköta Guds församling?

6. Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av
högmod och så hemfalla under djävulens dom.

7. Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför,
så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulens
snara.

8. Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara
tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna
efter slem vinning;

9. de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete.

10. Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de
befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen.

11. Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, icke
gå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt.

12. En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skall
hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

13. Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinna
en aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus
Jesus, uppträda med mycken frimodighet.

14. Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma
till dig.

15. Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta
huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande
Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.

16. Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet:
»Han som blev uppenbarad i köttet,
rättfärdigad i anden, sedd av änglar,
predikad bland hedningarna,
trodd i världen,
upptagen i härligheten.»

Kapitel 4 – Paulus förutsäger ett kommande avfall från tron, med allahanda villoläror, och förmanar Timoteus till trohet i det kall han har mottagit.
1. Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda
andars läror.

2. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i
sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,

3. och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig
från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse
mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.

4. Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt,
när det mottages med tacksägelse:

5. det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

6. Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en
god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och
den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.

7. Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i
stället själv i gudsfruktan.

8. Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar
till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden
och för den tillkommande.

9. Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.

10. Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp
till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare,
först och främst deras som tro.

11. Så skall du bjuda och undervisa.

12. Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för
dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i
tro och i renhet.

13. Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och
undervisa, till dess jag kommer.

14. Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som
gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de
äldste.

15. Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar
för alla.

16. Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt
ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem
som höra dig.

Kapitel 5 – Åtskilliga föreskrifter, särskilt om sådana änkor som äro värnlösa, och om sådana änkor som få anställas i församlingens tjänst, samt om församlingens äldste.
1. En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala
till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom
till bröder,

2. till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom
till systrar, i all renhet.

3. Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.

4. Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet
dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina
närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem
skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.

5. En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud
och håller ut i bön och åkallan natt och dag.

6. Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän
hon lever. —

7. Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita
dem.

8. Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst
om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än
en otrogen.

9. Såsom »församlingsänka» må ingen annan uppföras än den som är
minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans
hustru,

10. en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda
gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit
heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig
om allt gott verk.

11. Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit
nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;

12. och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin
första tro.

13. Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa
omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan
ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke
kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.

14. Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var
och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att
smäda.

15. Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.

16. Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja
för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas,
för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.

17. Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas
dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med
predikande och undervisning.

18. Skriften säger ju: »Du skall icke binda munnen till på oxen som
tröskar», så ock: »Arbetaren är värd sin lön.» —

19. Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke
styrkes av två eller tre vittnen.

20. Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom
den, så att också de andra känna fruktan.

21. Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de
utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad
mening och utan att i något stycke förfara partiskt.

22. Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig
i en annans synder. Bevara dig själv ren.

23. Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin
för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.

24. Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg
fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.

25. Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när
så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.

Kapitel 6 – Tjänares plikter. Falsk läras onda följder. Gudsfruktan en stor vinning. Rikedomens faror och dess rätta bruk. Förmaningar och slutönskan.
1. De som äro trälar och tjäna under andra må akta sina herrar all
heder värda, så att Guds namn och läran icke bliva smädade.

2. Men de som hava troende herrar må icke, därför att de äro deras
bröder, akta dem mindre; fastmer må de tjäna dem så mycket
villigare, just därför att de äro troende och kära bröder, dessa
som vinnlägga sig om att göra vad gott är. Så skall du
undervisa och förmana.

3. Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till
sunda ord — vår Herres, Jesu Kristi, ord — och till den lära
som hör gudsfruktan till,

4. då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet
förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter
disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser,
ondskefulla misstankar

5. och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sitt
sinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena att
gudsfruktan är ett medel till vinning.

6. Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor
vinning.

7. Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att
vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.

8. Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.

9. Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror
och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som
sänka människorna ned i fördärv och undergång.

10. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava
låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron
och därigenom tillskyndat sig själva många kval.

11. Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet,
gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.

12. Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du
har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den
goda bekännelsen.

13. Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som
under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar
jag dig

14. att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit,
intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,

15. vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden
är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,

16. han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan
komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare
ära och evigt välde! Amen.

17. Bjud dem som äro rika i den tidsålder som nu är att icke
högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar,
utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav;

18. bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att
vara givmilda och gärna dela med sig.

19. Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundval
för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet.

20. O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vänd dig
bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma från
den falskeligen så kallade »kunskapen»,

21. vilken några föregiva sig äga, varför de ock hava farit vilse i
fråga om tron. Nåd vare med eder.