Kapitel 1 – Guds uppenbarelse genom Sonen, som enligt skriften är större än änglarna.
1. Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till
fäderna genom profeterna,

2. har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom
sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
han ock har skapat världen.

3. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens
avbild och genom sin makts ord bär allt, har han — sedan han
hade utfört en rening från synderna — satt sig på Majestätets
högra sida i höjden.

4. Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han
har ärvt är förmer än deras.

5. Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min
Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans
Fader, och han skall vara min Son»?

6. Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta
den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola
tillbedja honom.»

7. Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till
vindar och sina tjänare till eldslågor»,

8. säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och
evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.

9. Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o
Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina
medbröder»;

10. så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och
himlarna äro dina händers verk;

11. de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom
en klädnad,

12. och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad
skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola
icke hava någon ände.»

13. Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på
min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en
fotapall»?

14. Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst
för deras skull som skola få frälsning till arvedel?

Kapitel 2 – Vi böra noga akta på den frälsning som genom Herren har förkunnats. Jesus, som allenast för en kort tid har varit gjord ringare än änglarna, har genom sitt dödslidande förhärligats och så blivit vår frälsnings hövding och vår överstepräst.
1. Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så
att vi icke gå förlorade.

2. Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all
överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,

3. huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en
sådan frälsning? — en frälsning som ju först förkunnades genom
Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,

4. varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken
och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela
helig ande, allt efter sin vilja.

5. Ty det var icke under änglars välde som han lade den
tillkommande världen, den som vi tala om.

6. Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: »Vad är en
människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du
låter dig vårda om honom?

7. En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte
honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre
över dina händers verk;

8. allt lade du under hans fötter.» När han underlade honom
allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom
underlagt — om vi ock ännu icke se allting vara honom
underlagt.

9. Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare än
änglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava
blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd
skulle komma alla till godo att han smakade döden.

10. Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting
är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn
till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings
hövding.

11. Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en
och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem
bröder;

12. han säger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,
mitt i församlingen skall jag prisa dig»;

13. så ock: »Jag vill sätta min förtröstan till honom»; så ock: »Se
här äro jag och barnen som Gud har givit mig.»

14. Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock
han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin
död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld,
det är djävulen,

15. och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv
igenom hade varit hemfallna till träldom.

16. Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams
säd som han tager sig an.

17. Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han
skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst
inför Gud, till att försona folkets synder.

18. Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad,
kan han hjälpa dem som frestas.

Kapitel 3 – Kristus större än Moses. Varning för förhärdelse, med hänvisning till det straff som drabbade Israel i öknen.
1. Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en
himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och
överstepräst, Jesus,

2. huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses
var »trogen i hela hans hus».

3. Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än
Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva
huset.

4. Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har
byggt allt.

5. Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare»,
till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

6. men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans
hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår
frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

7. Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,

8. mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig
på frestelsens dag i öknen,

9. där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett
mina verk i fyrtio år.

10. Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: ’Alltid fara
de vilse med sina hjärtan.’ Men de ville icke veta av mina
vägar.

11. Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»

12. Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder
finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande
Guden,

13. utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag»,
på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt
att bedraga.

14. Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill
änden hålla fast vår första tillförsikt.

15. När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke
förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,

16. vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans
ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur
Egypten?

17. Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det
icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?

18. Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma
in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

19. Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma
ditin.

Kapitel 4 – Guds folks sabbatsvila. Guds ords kraft. Kristus en barmhärtig överstepräst.
1. Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står
kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland
eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.

2. Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för
dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom
det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.

3. Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det
heter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in
i min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt
ifrån den tid då världen var skapad.

4. Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: »Och Gud vilade
på sjunde dagen från alla sina verk»;

5. här åter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»

6. Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den,
och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin
ohörsamhets skull icke kommo ditin,

7. så bestämmer han genom ordet »i dag» åter en viss dag, nu då han
så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: »I
dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.»

8. Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava
talat om en annan, senare dag.

9. Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.

10. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från
sina verk, likasom Gud från sina.

11. Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den
vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande
exempel på ohörsamhet.

12. Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något
tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ
och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats
uppsåt och tankar.

13. Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och
uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra
räkenskap.

14. Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp
genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla
fast vid bekännelsen.

15. Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande
med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,
likasom vi, dock utan synd.

16. Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för
att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt
tid.

Kapitel 5 – Kristus en överstepräst efter Melkisedeks sätt.
1. Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland
människor och tillsättes för att till människors bästa göra
tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.

2. Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande,
just därför att han själv är behäftad med svaghet

3. och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna
synder likaväl som för folkets.

4. Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom
Aron, kallas därtill av Gud.

5. Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva
överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade
till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,

6. likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst till
evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

7. Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts
dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från
döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

8. Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;

9. och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som
äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning

10. och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».

11. Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra
tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.

12. Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare,
behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra
första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder,
att I behöven mjölk i stället för stadig mat.

13. Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är
han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han
är ju ännu ett barn.

14. Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan
hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.