Kapitel 6 – Nasirlöften. Den prästerliga välsignelsen.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:

2. Tala till Israels barn och säg till dem:

Om någon, vare sig man eller kvinna, har att fullgöra ett
nasirlöfte, ett löfte att vara HERRENS nasir,

3. så skall han avhålla sig från vin och starka drycker; han skall
icke dricka någon syrad dryck av vin eller någon annan syrad
stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller
skall han äta druvor, vare sig friska eller torra.

4. Så länge hans nasirtid varar, skall han icke äta något som
kommer av vinträdet, icke ens dess kartar eller späda skott.

5. Så länge hans nasirlöfte varar, skall ingen rakkniv komma på
hans huvud; till dess att den tid är ute, under vilken han skall
vara HERRENS nasir, skall han vara helig och låte håret växa
långt på sitt huvud.

6. Så länge han är HERRENS nasir, skall han icke nalkas någon död.

7. Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
syster får han ådraga sig orenhet, om de dö ty han bär på sitt
huvud tecknet till att han är sin Guds nasir;

8. så länge hans nasirtid varar, är han helgad åt HERREN.

9. Men om någon oförtänkt och plötsligt dör i hans närhet, och
därmed orenar hans huvud, på vilket han bär nasirtecknet, så
skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
det på sjunde dagen.

10. Och på åttonde dagen skall han bära fram till prästen två
turturduvor eller två unga duvor, till uppenbarelsetältets
ingång.

11. Och prästen skall offra en till syndoffer och en till brännoffer
och bringa försoning för honom, till rening från den synd han
har dragit över sig genom den döde; sedan skall han samma dag
åter helga sitt huvud;

12. han skall inviga sig till nasir åt HERREN för lika lång tid som
han förut hade lovat. Och han skall föra fram ett årsgammalt
lamm till skuldoffer. Den förra löftestiden skall vara ogill,
därför att hans nasirat blev orenat.

13. Och detta är lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid är ute
skall han föras fram till uppenbarelsetältets ingång;

14. och han skall såsom sitt offer åt HERREN frambära ett årsgammalt
felfritt lamm av hankön till brännoffer och ett årsgammalt
felfritt lamm av honkön till syndoffer och en felfri vädur till
tackoffer,

15. därjämte en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl, begjutna
med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, så ock
tillhörande spis offer och drickoffer.

16. Och prästen skall bära fram detta inför HERRENS ansikte och
offra hans syndoffer och hans brännoffer.

17. Och väduren skall han offra till tackoffer åt HERREN, jämte
korgen med de osyrade bröden; prästen skall ock offra
tillhörande spisoffer och drickoffer.

18. Och nasiren skall vid ingången till uppenbarelsetältet raka sitt
huvud, på vilket han bär nasirtecknet, och taga sitt huvudhår,
sitt nasirtecken, och lägga det på elden som brinner under
tackoffret.

19. Och prästen skall taga den kokta vädursbogen, och därjämte ur
korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lägga detta på
nasirens händer, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.

20. Och prästen skall vifta detta såsom ett viftoffer inför HERRENS
ansikte; det skall vara helgat åt prästen, jämte
viftoffersbringan och offergärdslåret. Sedan får nasiren åter
dricka vin.

21. Detta är lagen om den som har avlagt ett nasirlöfte, och om vad
han på grund av nasirlöftet skall offra åt HERREN, förutom vad
han eljest kan anskaffa; efter innehållet i det löfte han har
avlagt skall han göra, enligt lagen om hans nasirat.

22. Och HERREN talade till Mose och sade:

23. Tala till Aron och hans söner och säg: När I välsignen Israels
barn, skolen I säga så till dem:

24. HERREN välsigne dig och bevare dig.

25. HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.

26. HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

27. Så skola de lägga mitt namn på Israels barn, och jag skall då
välsigna dem.

Kapitel 7 – Stamhövdingarnas skänker till helgedomen.
1. Då nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,
med alla dess tillbehör, och hade satt upp altaret med alla dess
tillbehör, och smort och helgat detta,

2. framburos offergåvor av Israels hövdingar, huvudmännen för
stamfamiljerna, det är stamhövdingarna, som stodo i spetsen för
de inmönstrade.

3. De förde fram såsom sin offergåva inför HERRENS ansikte sex
övertäckta vagnar och tolv oxar: två hövdingar tillhopa en vagn
och var hövding en oxe; dessa förde de fram inför tabernaklet.

4. Och HERREN sade till Mose:

5. »Tag emot detta av dem för att bruka det till
uppenbarelsetältets tjänst; och lämna det åt leviterna,
alltefter beskaffenheten av vars och ens tjänst.»

6. Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem åt leviterna.

7. Två vagnar och fyra oxar gav han åt Gersons barn, efter
beskaffenheten av deras tjänst;

8. fyra vagnar och åtta oxar gav han åt Meraris barn, efter
beskaffenheten av den tjänst de förrättade under ledning av
Itamar, prästen Arons son;

9. men åt Kehats barn gav han icke något, ty dem ålåg att hava hand
om de heliga föremålen, och dessa skulle bäras på axlarna.

10. Och hövdingarna förde fram skänker till altarets invigning, när
det smordes; hövdingarna förde fram dessa sina offergåvor inför
altaret.

11. Och HERREN sade till Mose: »Låt hövdingarna, en i sänder, var
och en på sin dag, föra fram sina offergåvor till altarets
invigning.»

12. Och den som på första dagen förde fram sin offergåva var
Naheson, Amminadabs son, av Juda stam

13. Hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

14. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

15. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

16. och en bock till syndoffer,

17. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergåva.

18. På andra dagen förde Netanel, Suars son, hövdingen för Isaskar,
fram sin gåva;

19. han framförde såsom sin offergåva ett silverfat, ett hundra
trettio siklar i vikt, och en silverskål om sjuttio siklar,
efter helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet
med olja, till spisoffer,

20. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

21. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

22. och en bock till syndoffer,

23. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Netanels, Suars sons, offergåva.

24. På tredje dagen kom hövdingen för Sebulons barn, Eliab, Helons
son;

25. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer

26. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

27. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

28. och en bock till syndoffer,

29. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Eliabs, Helons sons, offergåva.

30. På fjärde dagen kom hövdingen för Rubens barn, Elisur, Sedeurs
son;

31. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

32. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

33. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

34. och en bock till syndoffer,

35. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergåva.

36. På femte dagen kom hövdingen för Simeons barn, Selumiel,
Surisaddais son;

37. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

38. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

39. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

40. och en bock till syndoffer,

41. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergåva.

42. På sjätte dagen kom hövdingen för Gads barn, Eljasaf, Deguels
son;

43. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

44. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

45. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

46. och en bock till syndoffer,

47. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergåva.

48. På sjunde dagen kom hövdingen för Efraims barn, Elisama,
Ammihuds son;

49. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

50. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

51. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

52. och en bock till syndoffer,

53. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergåva.

54. På åttonde dagen kom hövdingen för Manasse barn, Gamliel,
Pedasurs son;

55. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

56. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

57. vidare en ungtjur en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

58. och en bock till syndoffer,

59. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergåva.

60. På nionde dagen kom hövdingen för Benjamins barn, Abidan,
Gideonis son;

61. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

62. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

63. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

64. och en bock till syndoffer,

65. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Abidans, Gideonis sons, offergåva.

66. På tionde dagen kom hövdingen för Dans barn, Ahieser,
Ammisaddais son;

67. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

68. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

69. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

70. och en bock till syndoffer,

71. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergåva.

72. På elfte dagen kom hövdingen för Asers barn, Pagiel, Okrans son;

73. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

74. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

75. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

76. och en bock till syndoffer,

77. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Pagiels, Okrans sons, offergåva.

78. På tolfte dagen kom hövdingen för Naftali barn, Ahira, Enans
son;

79. hans offergåva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
vikt, och en silverskål om sjuttio siklar, efter
helgedomssikelns vikt, båda fulla med fint mjöl, begjutet med
olja, till spisoffer,

80. vidare en skål av guld om tio siklar, full med rökelse,

81. vidare en ungtjur, en vädur och ett årsgammalt lamm till
brännoffer

82. och en bock till syndoffer,

83. samt till tackoffret två tjurar, fem vädurar, fem bockar och fem
årsgamla lamm. Detta var Ahiras, Enans sons, offergåva.

84. Detta var vad Israels hövdingar skänkte till altarets invigning,
när det smordes: tolv silverfat, tolv silverskålar och tolv
guldskålar.

85. Vart fat kom på ett hundra trettio silversiklar och var skål på
sjuttio siklar, så att silvret i dessa kärl sammanlagt utgjorde
två tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.

86. Av de tolv guldskålarna, som voro fulla med rökelse, vägde var
och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, så att guldet i
skålarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.

87. Brännoffers-fäkreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,
vartill kommo tolv vädurar, tolv årsgamla lamm, med tillhörande
spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.

88. Och tackoffers-fäkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra
tjurar, vartill kommo sextio vädurar, sextio bockar och sextio
årsgamla lamm. Detta var vad som skänktes till altarets
invigning, sedan det hade blivit smort.

89. Och när Mose gick in i uppenbarelsetältet för att tala med
honom, hörde han rösten tala till sig från nådastolen ovanpå
vittnesbördets ark, från platsen mellan de två keruberna; där
talade rösten till honom.

Kapitel 8 – Lamporna på ljusstaken. Leviternas invigning; deras tjänstgöringstid.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:

2. »Tala till Aron och säg till honom: När du sätter upp lamporna,
skall detta ske så, att de sju lamporna kasta sitt sken över
platsen framför ljusstaken.»

3. Och Aron gjorde så; han satte upp lamporna så, att de kastade
sitt sken över platsen framför ljusstaken, såsom HERREN hade
bjudit Mose.

4. Och ljusstaken var gjord på följande sätt: den var av guld i
drivet arbete; också dess fotställning och blommorna därpå voro
i drivet arbete. Efter det mönster som HERREN hade visat Mose
hade denne låtit göra ljusstaken.

5. Och HERREN talade till Mose och sade:

6. Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.

7. Och på följande sätt skall du göra med dem för att rena dem: Du
skall stänka reningsvatten på dem; och de skola låta raka hela
sin kropp och två sina kläder och skola så rena sig.

8. Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhörande spisoffer av
fint mjöl, begjutet med olja; därjämte skall du taga en annan
ungtjur till syndoffer.

9. Och du skall föra leviterna fram inför uppenbarelsetältet, och
du skall församla Israels barns hela menighet

10. Och när du har fört leviterna fram inför HERRENS ansikte, skola
Israels barn lägga sina händer på dem.

11. Och Aron skall vifta leviterna inför HERRENS ansikte såsom ett
viftoffer från Israels barn, och de skola sedan hava till
åliggande att förrätta HERRENS tjänst.

12. Och leviterna skola lägga sina händer på tjurarnas huvuden, och
den ena skall du offra till syndoffer och den andra till
brännoffer åt HERREN, för att bringa försoning för leviterna.

13. Så skall du ställa leviterna inför Aron och hans söner och
vifta dem såsom ett viftoffer åt HERREN.

14. På detta sätt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, så
att leviterna skola tillhöra mig.

15. Därefter skola leviterna gå in och göra tjänst vid
uppenbarelsetältet, sedan du har renat dem och viftat dem såsom
ett viftoffer;

16. ty bland Israels barn äro de givna åt mig såsom gåva; i stället
för allt som öppnar moderlivet, allt förstfött bland Israels
barn, har jag uttagit dem åt mig.

17. Ty mig tillhör allt förstfött bland, Israels barn, både
människor och boskap; på den dag då jag slog allt förstfött i
Egyptens land helgade jag det åt mig.

18. Och jag har tagit leviterna i stället för allt förstfött bland
Israels barn.

19. Och jag har bland Israels barn givit leviterna såsom gåva åt
Aron och hans söner, till att förrätta Israels barns tjänst vid
uppenbarelsetältet och bringa försoning för Israels barn, på det
att ingen hemsökelse må drabba Israels barn, därigenom att
Israels barn nalkas helgedomen.

20. Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde så med
leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken
såsom HERREN hade bjudit Mose angående dem.

21. Och leviterna renade sig och tvådde sina kläder, och Aron
viftade dem såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte, och Aron
bragte försoning för dem och renade dem.

22. Därefter gingo leviterna in och förrättade sin tjänst vid
uppenbarelsetältet under Aron och hans söner. Såsom HERREN hade
bjudit Mose angående leviterna, så gjorde de med dem.

23. och HERREN talade till Mose och sade:

24. Detta är vad som skall gälla angående leviterna: Den som är
tjugufem år gammal eller därutöver skall infinna sig och göra
tjänst med arbete vid uppenbarelsetältet.

25. Men när leviten bliver femtio år gammal, skall han vara fri
ifrån att tjäna med arbete; han skall då icke längre arbeta.

26. Han må betjäna sina bröder vid uppenbarelsetältet med att
iakttaga vad som där är att iakttaga; men något bestämt arbete
skall han icke förrätta. Så skall du förfara med leviterna i vad
som angår deras åligganden.

Kapitel 9 – Påskhögtid i öknen. Molnskyn över tabernaklet.
1. Och HERREN talade till Mose Sinais öken, i första månaden av det
andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade:

2. Israels barn skola ock hålla påsk högtid på den bestämda tiden.

3. På fjortonde dagen i denna månad, vid aftontiden, skolen I hålla
den, på bestämd tid. Enligt alla stadgar och föreskrifter därom
skolen I hålla den.

4. Så sade då Mose till Israels barn att de skulle hålla
påskhögtid.

5. Och de höllo påskhögtid i först månaden, på fjortonde dagen i
månaden, vid aftontiden, i Sinais öken Israels barn gjorde i
alla stycken såsom HERREN hade bjudit Mose

6. Men där voro några män som hade blivit orena genom en död
människa, så att de icke kunde hålla påskhögtid på den dagen;
dessa trädde på den dagen fram inför Mose och Aron.

7. Och männen sade till honom: »Vi hava blivit orena genom en död
människa; skall det därför förmenas oss att bland Israels barn
bära fram HERRENS offergåva på bestämd?»

8. Mose svarade dem: »Stannen så vill jag höra vad HERREN bjuder
angående eder.»

9. Och HERREN talade till Mose och sade:

10. Tala till Israels barn och säg: Om någon bland eder eller edra
efterkommande har blivit oren genom en död, eller är ute på resa
långt borta, och han ändå vill hålla HERRENS påskhögtid

11. så skall han hålla den i andra månaden, på fjortonde dagen, vid
aftontiden. Med osyrat bröd och bittra örter skall han äta
påskalammet.

12. Intet därav skall lämnas kvar till morgonen, och intet ben skall
sönderslås därpå. I alla stycken skall påskhögtiden hållas såsom
stadgat är därom.

13. Men om någon som är ren, och som icke är ute på resa ändå
underlåter att hålla påskhögtid, så skall han utrotas ur sin
släkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergåva på
bestämd tid; den mannen bär på synd.

14. Och om någon främling bor hos eder och vill hålla HERRENS
påskhögtid, så skall han hålla den enligt den stadga och
föreskrift som gäller för påskhögtiden. En och samma stadga
skall gälla för eder, lika väl för främlingen som för infödingen
i landet.

15. Och på den dag då tabernaklet sattes upp övertäckte molnskyn
tabernaklet, vittnesbördets tält, och om aftonen, och sedan ända
till morgonen, var det såsom såge man en eld över tabernaklet.

16. Så var det beständigt: molnskyn övertäckte det, och om natten
var det såsom såge man en eld.

17. Och så ofta molnskyn höjde sig från tältet, bröto Israels barn
strax upp, och på det ställe där molnskyn stannade, där slogo
Israels barn läger.

18. Efter HERRENS befallning bröto Israels barn upp, och efter
HERRENS befallning slogo de läger. Så länge molnskyn vilade över
tabernaklet, lågo de i läger.

19. Och om molnskyn en längre tid förblev över tabernaklet, så
iakttogo Israels barn vad HERREN bjöd dem iakttaga och bröto
icke upp.

20. Stundom kunde det hända att molnskyn allenast några få dagar
stannade över tabernaklet; då lågo de efter HERRENS befallning i
läger och bröto sedan upp efter HERRENS befallning.

21. Stundom kunde det ock hända att molnskyn stannade allenast från
aftonen till morgonen; när då molnskyn om morgonen höjde sig,
bröto de upp; eller om så var, att molnskyn stannade en dag och
en natt och sedan höjde sig, så bröto de upp då.

22. Eller om den stannade två dagar, eller en månad, eller vilken
tid som helst, så att molnskyn länge förblev vilande över
tabernaklet, så lågo Israels barn stilla i läger och bröto icke
upp; men när den sedan höjde sig, bröto de upp.

23. Efter HERRENS befallning slogo de läger, och efter HERRENS
befallning bröto de upp. Vad HERREN bjöd dem iakttaga, det
iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

Kapitel 10 – Silvertrumpeterna. Uppbrottet från Sinai. Förhandling med Hobab. Moses bön, när arken bröt upp, och när den sattes ned.
1. Och HERREN talade till Mose och sade:

2. »Gör dig två trumpeter av silver; i drivet arbete skall du göra
dem. Dessa skall du bruka, när menigheten skall sammankallas,
och när lägren skola bryta upp.

3. När man stöter i dem båda, skall hela menigheten församla sig
till dig, vid ingången till uppenbarelsetältet.

4. Men när man stöter allenast i den ena, skola hövdingarna,
huvudmännen för Israels ätter, församla sig till dig.

5. Och när I blåsen en larmsignal, skola de läger bryta upp, som
ligga österut.

6. Men när I blåsen larmsignal för andra gången, skola de läger
bryta upp, som ligga söderut. När lägren skola bryta upp, skall
man blåsa larmsignal,

7. men när församlingen skall sammankallas, skolen I icke blåsa
larmsignal, utan stöta i trumpeterna.

8. Och Arons söner, prästerna, äro de som skola blåsa i
trumpeterna. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från
släkte till släkte.

9. Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot någon eder ovän
som angriper eder, så skolen I blåsa larmsignal med trumpeterna;
härigenom skolen I då bringas i åminnelse inför HERRENS, eder
Guds, ansikte, och I skolen så bliva frälsta ifrån edra fiender.

10. Och när I haven en glädjedag och haven edra högtider och
nymånader, skolen I stöta i trumpeterna, då I offren edra
brännoffer och tackoffer; så skola de bringa eder i åminnelse
inför eder Guds ansikte. Jag är HERREN, eder Gud.»

11. I andra året, i andra månaden, på tjugonde dagen i månaden höjde
sig molnskyn från vittnesbördets tabernakel.

12. Då bröto Israels barn upp från Sinais öken och tågade från
lägerplats till lägerplats; och molnskyn stannade i öknen Paran.

13. Och när de nu första gången bröto upp, efter HERRENS befallning
genom Mose,

14. var Juda barns läger under sitt baner det första som bröt upp,
häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var
Naheson, Amminadabs son.

15. Och anförare för den här som utgjordes av Isaskars barns stam
var Netanel, Suars son.

16. Och anförare för den här som utgjordes av Sebulons barns stam
var Eliab, Helons son.

17. Därefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, bröto Gersons
barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.

18. Därefter bröt Rubens läger upp under sitt baner, häravdelning
efter häravdelning; och anförare för denna här var Elisur,
Sedeurs son.

19. Och anförare för den här som utgjordes av Simeons barns stam var
Selumiel, Surisaddais son.

20. Och anförare för den här som utgjordes av Gads barns stam var
Eljasaf, Deguels son.

21. Därefter bröto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de
andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.

22. Därefter bröt Efraims barns läger upp under sitt baner,
häravdelning efter häravdelning; och anförare för denna här var
Elisama, Ammihuds son.

23. Och anförare för den här som utgjordes av Manasse barns stam var
Gamliel, Pedasurs son.

24. Och anförare for den här som utgjordes av Benjamins barns stam
var Abidan, Gideonis son.

25. Därefter bröt Dans barns läger upp under sitt baner, såsom
eftertrupp i hela lägertåget, häravdelning efter häravdelning;
och anförare för denna här var Ahieser, Ammisaddais son.

26. Och anförare för den här som utgjordes av Asers barns stam var
Pagiel, Okrans son.

27. Och anförare för den här som utgjordes av Naftali barns stam var
Ahira, Enans son.

28. I denna ordning bröto Israels barn upp, häravdelning efter
häravdelning. Och de bröto nu upp.

29. Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,
Moses svärfader: »Vi bryta nu upp och tåga till det land om
vilket HERREN har sagt: ’Det vill jag giva eder.’ Följ du med
oss, så vilja vi göra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad
gott är.

30. Men han svarade honom: »Jag vill icke följa med, utan jag vill
gå hem till mitt land och till min släkt.»

31. Då sade han: »Ack nej, övergiv oss icke. Du vet ju bäst var vi
kunna lägra oss i öknen; bliv du därför nu vårt öga.

32. Om du följer med oss, skola vi låta också dig få gott av det
goda som HERREN gör mot oss.

33. Så bröto de upp och tågade från HERRENS berg tre dagsresor. Och
HERRENS förbundsark gick framför dem tre dagsresor, för att utse
viloplats åt dem.

34. Och HERRENS molnsky svävade över dem om dagen, när de bröto upp
från sitt lägerställe.

35. Och så ofta arken bröt upp, sade Mose:
»Stå upp, HERRE;
må dina fiender varda förskingrade,
och må de som hata dig fly för ditt ansikte.»

36. Och när den sattes ned, sade han:
»Kom tillbaka, HERRE,
till Israels ätters mångtusenden.»