Kapitel 11
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl. >3 Mos. 19,35 f. 5 Mos. 25,13 f. Ords. 16,11. 20,10, 23.

2 När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet. >Ords. 16,18. 18,12.

3 De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.

4 Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden. >Ords. 10,2. Hes. 7,19.

5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.

6 De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad. >Ords. 5,22. 12,13. 13,6.

7 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet. >Ords. 10,28.

8 Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe. >Ords 21,18.

9 Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.

10 När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel. >Job 27,23. Ords. 28,12, 28. 29,2.

11 Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.

12 Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.

13 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta. >Ords. 20, 19. 25,9.

14 Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl. >Ords. 15,22. 20,18.

15 En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg. >Ords. 6,1 f. 17,18. 20,16.

16 En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.

17 En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.

18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön. >Ords. 22,8. Hos. 10,12. Jak. 3,13.

19 Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.

20 En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl. >Ords. 12,22.

21 De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri. >Ords. 16,5. 21,30.

22 Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.

23 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede. >Job 8,13 f. Ords. 10,23.

24 Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare. >Ps. 112,9.

25 Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.

26 Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.

27 Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.

28 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv. >Ps. 1,3. Ords. 14,11.

29 Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.

30 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan. >Ords. 3,18.

31 Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren! >1 Petr. 4,17 f.

Kapitel 12
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning. >Ords. 13,1, 18. 15,5.

2 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

3 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

4 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben. >Ords. 31,10 f.

5 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

6 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

7 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består. >Ords. 14,11.

8 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

9 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd. >Syr. 10,27.

10 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

11 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting. >Ords 28.19. Syr 20,28.

12 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

13 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden >Ps. 7,165f. 9,17. Ords. 5,22.

14 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt. >Ps. 62,13. Ords. 13,2 Matt. 16,27. 2 Kor. 5,10.

15 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

16 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

17 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek. >Ords. 6,19. 14,5.

18 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

19 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

20 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

21 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått. >Ps. 91,10.

22 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl. >Ords. 6,16 f. 11,20.

23 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft. >Ords. 10,14 13,16.

24 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst. >Ords. 10,4. 13,4. 19,15.

25 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

26 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

27 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

28 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.

Kapitel 13
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst. >Ords. 10,17. 12,1. 15,5.

2 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld. >Ords. 12,14. 18,20.

3 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka >Ords. 21,23. Syr. 28,26.

4 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad. >Ords. 10,4. 12,24,27. 19,15. 21,5.

5 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

6 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall. >Ords. 11,6.

7 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

8 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

9 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut. >Job 18,5. Ps. 97,11. Ords. 20,20. 24,20.

10 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

11 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket. >Ords. 20,21.

12 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd. >Ps. 14,7.

13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning. >1 Sam. 2,30. Ords. 16,20. Joh. 12,48.

14 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror. >Ords. 10,11. 14,27. 18,4.

15 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik. >Ords. 12,8. Pred. 9,11.

16 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft. >Ords. 15,2.

17 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom. >Ords. 25,13.

18 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära. >Ords. 10,17.

19 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

20 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa. >Ords. 1,10.

21 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

22 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige. >Job 27,18 f.

23 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

24 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid. >Ords. 3,12. 19,18. 22,15. 23,13 f. 29,15. Syr. 30,1 f.

25 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist. >Ords. 10,3.

Kapitel 14
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer. >Ords. 12,4. 19,14. 31,10 f.

2 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

3 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

4 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

5 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn. >Ords. 6,19. 12,17. 14,25.

6 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

7 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

8 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek. >Ef. 5,15.

9 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag. >3 Mos. 6,1 f. Ords. 21,27.

10 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

11 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar. >Ords. 10,33. 11,28. 12,7, 21.

12 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden. >Ords. 16,25.

13 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse. >Pred. 7,4.

14 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom. >Ords. 1,31.

15 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

16 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös. >Job 1,1. Ords. 28,14.

17 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad. >Ords. 12,16. 16,32. Jak. 1,20.

18 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

19 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar. >Upp. 3,9.

20 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner. >Ords. 19,4, 7.

21 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta. >Ords. 11,12.

22 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane. >Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f.

23 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust. >Ords. 21,5.

24 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

25 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

26 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

27 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror >Ords. 13,14.

28 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

29 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

30 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen. >Pred. 10,4.

31 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom. >Ords. 17,5. 22,2.

32 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

33 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

34 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

35 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

Kapitel 15
Fortsättning av den första samlingen av salomoniska ordspråk.

1 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad. >1 Sam. 25,23 f. Ords. 25,15.

2 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft. >Ords. 13,16.

3 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda. >Job 31,4. 34,21 f. Ords. 5,21.

4 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.

5 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok. >Ords. 12,1. 13,1,18.

6 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka. >Ords. 3,33.

7 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.

8 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl. >Ords. 21,27. Jes. 1,11. Syr. 34,21 f.

9 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han. >Ords. 11,20.

10 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.

11 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan! >Job 26.6. Hebr. 4,13.

12 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke. >Ords. 9,7 f.

13 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet. >Ords. 17,22. 18,14.

14 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.

15 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.

16 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro. >Ps. 37,16. 39,7. Ords. 16,8. 17,1. Pred. 4,6. 5,11.

17 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat. >Ords. 17,1.

18 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv. >Ords. 10,12. 26,21. 29,22.

19 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.

20 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder. >Ords. 10,1. 17,21, 25. 19,13. 29,3.

21 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram. >Ords 10,23.

22 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många. >Ords 11,14. 24,6.

23 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott. >Ords. 25,11.

24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.

25 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast. >Luk. 1,51 f. 1 Petr. 5,6.

26 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.

27 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva. >Pred. 7,8. Hab. 2,9.

28 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.

29 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han. >Joh. 9,31.

30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.

31 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.

32 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd. >Job 9,21. Ords. 8,35 f.

33 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära. >Ords. 16,18. 18,12. 22,4. 29,23. Apg. 14,22. 1 Petr. 1,6.