Kapitel 1 – Salomos offer och dröm i Gibeon. Hans vagnar och hästar.
1. Salomo, Davids son, befäste sig nu i sin konungamakt, i det att
HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom övermåttan
stor.
>1 Kon. 2,12, 46. 10,23 f. 1 Krön. 29,25.
2. Och sedan Salomo hade låtit kallelse utgå till hela Israel, till
över- och underhövitsmännen, till domarna och till alla
hövdingar i hela Israel, huvudmännen för familjerna,
3. begav han sig med hela denna församling till offerhöjden i
Gibeon, ty där stod Guds uppenbarelsetält, som HERRENS tjänare
Mose hade gjort i öknen.
>2 Mos. 27,21. 36,8 f. 1 Kon. 3,4. 1 Krön. 16,39 f. 21,29.
4. Guds ark däremot hade David hämtat från Kirjat-Jearim upp till
den plats som David hade berett åt den, ty han hade åt den
slagit upp ett tält i Jerusalem.
>2 Sam. 6,17. 1 Krön. 13,6. 15,1.
5. Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade
gjort, det hade man ställt upp framför HERRENS tabernakel; och
Salomo och församlingen gingo dit för att fråga honom.
>2 Mos. 38,1 f.
6. Där offrade nu Salomo inför HERRENS ansikte på kopparaltaret,
som stod vid uppenbarelsetältet; han offrade på det tusen
brännoffer.
7. Och om natten uppenbarade sig Gud för Salomo; han sade till
honom: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»
>1 Kon. 3,5 f.
8. Salomo svarade Gud: »Du har gjort stor nåd med min fader David
och har låtit mig bliva konung efter honom.
>1 Krön. 28,5.
9. Så låt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig
vara sant; ty du har själv gjort mig till konung över ett folk
som är så talrikt som stoftet på jorden.
>1 Mos. 13,16.
10. Giv mig nu vishet och förstånd till att vara detta folks ledare
och anförare; ty vem skulle eljest kunna vara domare för detta
ditt stora folk?»
11. Då sade Gud till Salomo: »Eftersom du är så till sinnes, och
icke har bett om rikedom, skatter och ära eller om dina ovänners
liv, och ej heller bett om långt liv, utan har bett om vishet
och förstånd, så att du kan vara domare för mitt folk, över
vilket jag har gjort dig till konung,
12. därför vare vishet och förstånd dig givna; därtill vill jag ock
giva dig rikedom och skatter och ära, så att ingen konung före
dig har haft och ej heller någon efter dig skall hava så mycket
därav.»
>1 Kon. 4,31 f. 2 Krön. 9,22 f. Vish. 7,11. Matt. 6,33.

13. Sedan nu Salomo hade varit vid offerhöjden i Gibeon, begav han
sig från uppenbarelsetältet till Jerusalem och regerade där över
Israel.
14. Och Salomo samlade vagnar och ridhästar, så att han hade ett
tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhästar; dem förlade
han dels i vagnsstäderna, dels i Jerusalem, hos konungen själv.
>1 Kon. 4,26. 10,26 f. 2 Krön. 9,25 f.
15. Och konungen styrde så, att silver och guld blev lika vanligt i
Jerusalem som stenar, och cederträ lika vanligt som
mullbärsfikonträ i Låglandet.
16. Och hästarna som Salomo lät anskaffa infördes från Egypten; ett
antal kungliga uppköpare hämtade ett visst antal av dem till
bestämt pris.
17. Var vagn som de hämtade upp från Egypten och införde kostade sex
hundra siklar silver, och var häst ett hundra femtio. Sammalunda
infördes ock genom deras försorg sådana till hetiternas alla
konungar och till konungarna i Aram.

Kapitel 2 – Förberedelser till tempelbyggnaden. Vänskapen mellan Salomo och Huram.
1. Och Salomo tänkte nu på att bygga ett hus åt HERRENS namn och
ett hus åt sig själv till konungaboning.
2. Därför avräknade Salomo sjuttio tusen män till att vara bärare,
åttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex
hundra till att hava uppsikt över de andra.
>1 Kon. 5,15 f.
3. Och Salomo sände till Huram, konungen i Tyrus, och lät säga:
»Visa samma vänskap mot mig som mot min fader David, till vilken
du sände cederträ, för att han skulle bygga sig ett hus att bo
i.
>2 Sam. 5,11. 1 Kon. 5,2 f. 1 Krön. 14,1.
4. Nu vill jag bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn och helga
det åt honom, för att man där må antända välluktande rökelse
inför hans ansikte, och hava skådebröden beständigt upplagda,
och offra brännoffer morgon och afton, på sabbaterna, vid
nymånaderna och vid HERRENS, vår Guds, högtider; ty så är det
för evärdlig tid stadgat för Israel.
>3 Mos. 24,5 f. 4 Mos. 28,3 f., 9 f., 11 f.
5. Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vår Gud är
större än alla andra gudar.
>2 Mos. 18,11.
6. Vem förmår väl att bygga honom ett hus? Himlarna och himlarnas
himmel rymma honom ju icke. Vem är då jag, att jag skulle kunna
bygga honom ett hus, om icke för att antända rökelse inför hans
ansikte?
>1 Kon. 8,27. 2 Krön. 6,18. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Jer. 23,24.
>Apg. 7,48 f. 17,24.
7. Så sänd mig nu en konstförfaren man som kan arbeta i guld,
silver, koppar och järn, så ock i purpurrött, karmosinrött och
mörkblått garn, och som är skicklig i att utföra snidverk,
tillsammans med de konstförfarna män som jag har hos mig här i
Juda och Jerusalem, och som min fader David har anställt.
8. Och sänd mig cederträ, cypressträ och algumträ från Libanon, ty
jag vet att dina tjänare äro skickliga i att hugga virke på
Libanon; och mina tjänare äro redo att vara dina tjänare
behjälpliga.
9. Må du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga
skall vara stort och härligt.
10. Och jag är villig att åt timmermännen som hugga virket giva, för
dina tjänares räkning, tjugu tusen korer tröskat vete, tjugu
tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.»
>1 Kon. 5,11.

11. Härpå svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han sände
till Salomo: »Därför att HERREN älskar sitt folk, har han satt
dig till konung över dem.»
>1 Kon. 10,9.
12. Och Huram skrev ytterligare: »Lovad vare HERREN, Israels Gud,
himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en
vis son, så utrustad med klokhet och förstånd, att han kan bygga
ett hus åt HERREN och ett hus åt sig själv till konungaboning!
>1 Mos. 1,1. 2 Mos. 20,11. 1 Kon. 5,7. Ps. 33,6. 96,5. 102,26.
>Apg. 4,24. 14,15. Upp. 10,6.
13. Så sänder jag nu en konstförfaren och förståndig man, nämligen
Huram-Abi.
14. Han är son till en av Dans döttrar, och hans fader är en tyrisk
man; han är skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar,
järn, sten och trä, så ock i purpurrött, mörkblått, vitt och
karmosinrött garn, och tillika att utföra alla slags snidverk
och att väva alla slags konstvävnader; honom må du låta utföra
arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids,
konstförfarna män.
>1 Kon. 7,14.
15. Må alltså nu min herre sända till sina tjänare vetet och kornet,
oljan och vinet som han har talat om.
16. Då vilja vi hugga virke på Libanon, så mycket du behöver, och
flotta det till dig på havet till Jafo; men därifrån må du själv
låta föra det upp till Jerusalem.»
>Esr. 3,7.
17. Och Salomo lät räkna alla främmande män i Israels land, likasom
hans fader David förut hade anställt en räkning av dem. Och de
befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.
>1 Krön. 22,2.
18. Av dem utsåg han sjuttio tusen till att vara bärare, åttio tusen
till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att
hava uppsikt över folket och hålla det till arbete.
>1 Kon. 5,15 f.

Kapitel 3 – Tempelbyggnaden. Jakin och Boas.
1. Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, på berget
Moria, där hans fader David hade fått sin uppenbarelse, och där
han nu själv hade berett rum, på det ställe som David hade
utsett, nämligen på jebuséen Ornans tröskplats.
>2 Sam. 24,18, 25. 1 Krön. 21,18, 26.
2. Han begynte att bygga på andra dagen i andra månaden, i sitt
fjärde regeringsår.
>1 Kon. 6,1 f.

3. När Salomo då skulle bygga Guds hus, lade han grunden så, att
det blev sextio alnar långt och tjugu alnar brett, efter det
gamla alnmåttet.
4. Förhuset, som låg framför långhuset, framför husets kortsida,
mätte tjugu alnar, och dess höjd var ett hundra tjugu, och han
överdrog det innantill med rent guld.
5. Huvudbyggnaden beklädde han med cypressträ, detta åter beklädde
han med bästa guld, och prydde det med palmer och kedjeverk.
6. Därjämte smyckade han huset med dyrbara stenar. Men guldet var
från Parvaim.
7. Och han beklädde huset, bjälkarna, trösklarna, ävensom väggarna
och dörrarna däri med guld, och lät inrista keruber på väggarna.

8. Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste;
det låg utefter husets kortsida och var tjugu alnar långt och
tjugu alnar brett. Och han beklädde det med bästa guld, sex
hundra talenter i vikt.
9. Och spikarna däri vägde femtio siklar i guld. De övre salarna
beklädde han ock med guld.
10. Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han två
keruber, i bildhuggeriarbete, och man överdrog dem med guld.
11. Längden på kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar. Den
enas ena vinge, fem alnar lång, rörde vid husets ena vägg, och
hans andra vinge, fem alnar lång, rörde vid den andra kerubens
vinge.
12. Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar lång, rörde vid
husets andra vägg, och hans andra vinge, fem alnar lång, nådde
intill den första kerubens vinge.
13. Alltså bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt,
under det att de stodo på sina fötter, med ansiktena vända
inåt.
>2 Mos. 25,20.
14. Och han gjorde förlåten av mörkblått, purpurrött, karmosinrött
och vitt garn och prydde den med keruber.
>2 Mos. 26,30 f.

15. Och han gjorde två pelare till att stå framför huset, trettiofem
alnar höga; och huvudet som satt ovanpå var och en av dem var
fem alnar.
>1 Kon. 7,15 f. 2 Kon. 25,17. Jer. 52,21 f.
16. Och han gjorde kedjor till koret och satte ock sådana upptill på
pelarna. Och vidare gjorde han hundra granatäpplen och satte dem
på kedjorna.
17. Och pelarna ställde han upp framför tempelsalen, den ena på
högra sidan och den andra på vänstra; åt den högra gav han
namnet Jakin och åt den vänstra namnet Boas.

Kapitel 4 – Brännoffersaltaret; kopparhavet; de tio bäckenen; de tio ljusstakarna; de tio skådebrödsborden; de två förgårdarna; annat som hörde till Herrens hus.
1. Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar långt, tjugu
alnar brett och tio alnar högt.
>2 Mos. 27,1 f. 2 Krön. 7,7.

2. Han gjorde ock havet, i gjutet arbete. Det var tio alnar från
den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
högt; och ett trettio alnar långt snöre mätte dess omfång.
>1 Kon. 7,23 f.
3. Och runt omkring nedantill voro bilder som föreställde oxar, och
omgåvo det runt omkring — tio alnar brett som det var — så att
de omslöto havet runt omkring; oxarna bildade två rader och voro
gjutna i ett stycke med det övriga.
4. Det stod ock på tolv oxar, tre vända mot norr, tre vända mot
väster, tre vända mot söder och tre vända mot öster; havet stod
ovanpå dessa, och deras bakdelar voro alla vända inåt.
5. Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord såsom
kanten på en bägare, i form av en utslagen lilja. Det rymde och
höll tre tusen bat.

6. Vidare gjorde han tio bäcken och ställde fem på högra sidan och
fem på vänstra, för att brukas vid tvagning; i dem skulle man
nämligen skölja vad som hörde till brännoffret. Men havet var
för prästerna till att två sig i.
>1 Kon. 7,38 f.

7. Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet,
sådana de skulle vara, och ställde dem i tempelsalen, fem på
högra sidan och fem på vänstra.
>1 Kon. 7,49.

8. Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem på
högra sidan och fem på vänstra. Han gjorde ock ett hundra
skålar av guld.

9. Och han gjorde prästernas förgård och den stora yttre förgården,
så ock dörrar till denna förgård; och dörrarna överdrog han med
koppar.
>1 Kon. 6,36.
10. Och havet ställde han på högra sidan, åt sydost.
11. Dessutom gjorde Huram askkärlen, skovlarna och skålarna.

Så förde Hiram det arbete till slut, som han fick utföra åt
konung Salomo för Guds hus:
>1 Kon. 7,40 f.
12. nämligen två pelare, och de två kloten och pelarhuvudena ovanpå
pelarna, och de två nätverk som skulle betäcka de båda
klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanpå pelarna,
13. och därjämte de fyra hundra granatäpplena till de båda
nätverken, två rader granatäpplen till vart nätverk, för att de
båda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe på pelarna så
skulle bliva betäckta.
14. Vidare gjorde han bäckenställen och gjorde tillika bäckenen på
bäckenställen,
15. så ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna därunder.
16. Och askkärlen, skovlarna och gafflarna och alla dithörande
föremål gjorde Huram-Abiv åt konung Salomo till HERRENS
hus. Allt var av blank koppar.
17. På Jordanslätten lät konungen gjuta det i lerformar, mellan
Suckot och Sereda.
18. Och Salomo lät göra en så stor myckenhet av alla dessa föremål,
att kopparens vikt icke kunde utrönas.

19. Alltså gjorde Salomo alla föremål som skulle finnas i Guds hus:
det gyllene altaret, borden som skådebröden skulle ligga på,
>1 Kon. 7,48 f.
20. så ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle tändas på
föreskrivet sätt, framför koret, av fint guld,
21. med blomverket, lamporna och lamptängerna av guld — allt av
yppersta guld;
22. vidare knivarna, de båda slagen av skålar och fyrfaten, av fint
guld. Och vad angår ingångarna i huset, så voro både de dörrar
i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de
dörrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.

Kapitel 5 – Herrens ark föres in i templet.
1. Sedan allt det arbete som Salomo lät utföra för HERRENS hus var
färdigt, förde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat åt
HERREN: silvret, guldet och alla kärlen; detta lade han in i
skattkamrarna i Guds hus.
>1 Kon. 7,51. 1 Krön. 28,14.

2. Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännen
för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till Jerusalem,
för att hämta HERRENS förbundsark upp från Davids stad, det är
Sion.
>1 Kon. 8,1 f.
3. Så församlade sig då till konungen alla Israels män under
högtiden, den som firades i sjunde månaden.
4. När då alla de äldste i Israel hade kommit tillstädes, lyfte
leviterna upp arken.
5. Och de hämtade arken och uppenbarelsetältet ditupp, jämte alla
heliga föremål som funnos i tältet; de levitiska prästerna
hämtade det ditupp.
6. Och konung Salomo stod framför arken jämte Israels hela
menighet, som hade församlats till honom; och de offrade därvid
småboskap och fäkreatur i sådan myckenhet, att de icke kunde
täljas eller räknas.
7. Och prästerna buro in HERRENS förbundsark till dess plats i
husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
vingar.
8. Keruberna höllo nämligen sina vingar utbredda över den plats där
arken stod, så att arken och dess stänger ovantill övertäcktes
av keruberna.
9. Och stängerna voro så långa, att deras ändar, som sköto ut från
arken, väl kunde ses framför koret, men däremot icke voro
synliga längre ute. Och den har blivit kvar där ända till denna
dag.
10. I arken fanns intet annat än de två tavlor som Mose hade lagt
dit vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels barn, sedan
de hade dragit ut ur Egypten.

11. Men när prästerna gingo ut ur helgedomen (ty alla präster som
funnos där hade helgat sig, utan avseende på vilken avdelning de
tillhörde;
12. och leviterna, samtliga sångarna, Asaf, Heman och Jedutun med
sina söner och bröder, stodo, klädda i vitt linne, med cymbaler,
psaltare och harpor öster om altaret, och jämte dem ett hundra
tjugu präster som blåste i trumpeter;
>1 Krön. 25,1 f.
13. och trumpetblåsarna och sångarna stämde på en gång och enhälligt
upp HERRENS lov och pris), och när man nu lät trumpeter och
cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN,
därför att han är god, och därför att hans nåd varar
evinnerligen, då blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en
molnsky,
>2 Krön. 7,3. Esr. 3,10 f. Ps. 136,1.
14. så att prästerna för molnskyns skull icke kunde stå där och göra
tjänst; ty HERRENS härlighet uppfyllde Guds hus.
>1 Kon. 8,10 f. 2 Krön. 7,1 f.